Lektion trettiotvå Hej fröken Svensson, Förra veckan har vi arbetat intensivt med vårt ordförråd. Vi har ett program där vi följer lektioner varje dag. För varje dag får man poäng. Om man har gjort alla dagar får man en veckolektion. För veckolektionen får man fler poäng och efter fyra veckor får man en månadslektion. Jag vill betona att vi inte får några pengar. Inga guldmynt, utan poäng. Många poäng, det är sant. Men värdelösa poäng som inte ens räcker till för att köpa en fluga ur ett spindelnät. Det var alltid så att en herre från Nederländerna, som hette Säckpipa3000, låg högst upp på poänglistan. Vi ansträngde oss i en månad och fick tolvhundra poäng, medan han fick fyra tusen poäng. Det var väldigt frustrerande. När en ny månad började tänkte vi att vi skulle störta denne herre från hans tron. Strax efter midnatt började vi öva. Dagles bra dagles bra poäng weekles weekles bra gjort utmärkt monthles poäng poäng bra allt bra. Så snart tuppen började gala började vi igen med våra lektioner. Det regnade poäng. Vi fortsatte till och med under fikapausen. ”Postkontoret ligger bakom den där byggnaden.” ”Får jag två biljetter till museet?” ”Jag vill gärna betala.” ”Får jag också familjerabatt?” ”Tidningen är väldigt billig.” Varje gång fick vi en grön bock. Allt var bra. Vi fick beröm av programmet och slog alla rekord. Inom två dagar hade vi fem tusen poäng. Vi lämnade alla spelare, inklusive Säckpipa3000, långt efter oss. Vi var bäst i världen. Men det väcker avundsjuka. Medan vi fortfarande övade såg vi Säckpipa3000 i vår backspegel. Han körde efter oss och kom allt närmare. Vi var förvånade. Hur var det möjligt att han kunde få så många poäng så snabbt? Vi visade inte det, men kände oss pressade. Mitt i kvällen skrek min fru genom rummet: ”Han har hunnit ikapp oss!” Jag tittade snabbt på poänglistan och såg att Säckpipa3000 inte bara låg på första plats, utan att han dessutom hade över åtta tusen poäng. Vi suckade. Jag satte på kaffe. Vi behövde en ny plan. Teammöte. Hur var detta möjligt? När jag kom tillbaka med två koppar bränsle blev jag återigen chockad. Säckpipa3000 hade nio tusen poäng! Detta stämde inte. Vi höll koll på poängen och tittade varje minut. Inom fem minuter hade han tiotusen poäng. Då visste vi. Säckpipa3000 fuskar! Det är omöjligt att få tusen poäng på fem minuter. Säckpipa3000 slutade förra månaden på fyra tusen poäng och nu hade han över tiotusen på två dagar. Vi stängde programmet och satte oss nedslagna på soffan. Vilken orättvisa. En suck, en klunk kaffe och ännu en djup suck. På kvällen, innan jag somnade, funderade jag på saken. Vi har kanske inte första platsen, men vi har andra platsen på ett ärligt sätt. Dessutom är det bara poäng. Vad är poäng egentligen? Framför allt lär vi oss svenska och det gör mig glad, fröken Svensson. Det kan inga poäng mäta sig med. Säckpipa3000 har ingen fröken Svensson, men det har vi. Han måste alltså konkurrera med de två flitigaste eleverna i Sverige och den bästa lärarinnan i Sverige. Stackars Säckpipa, du får gärna behålla dina poäng.
Lektion trettioett Hej fröken Svensson, Konstigt. När jag lär mig svenska måste jag definiera allt så specifikt. När jag ligger på sängen säger jag ”på sängen”, men när jag går och lägger mig säger jag ”i sängen”. Vad är då den avgörande faktorn? Hur trött jag är, materialet i täcket, rumstemperaturen, om jag har täcke eller inte, eller sängens sammansättning? Ja, ni tänker säkert: ”Vad är det med dig?”, men det är jag som blir konstigt tittad på om jag talar fel svenska, inte ni. Om ni talar konstig svenska kommer ni undan med det. Titta, när jag ligger på sängen säger jag ”på sängen”, inte ”i sängen”. Det har att göra med längden på min tupplur. Men jag tror att om jag ligger länge ”på sängen” blir jag kall, men jag kommer aldrig ”i sängen” om jag inte drar lakanet över mig. Det har plötsligt ingenting att göra med längden på min tupplur, utan med lakanet. Vi går alltså från tidslängd till material. Men när jag ligger på sängen, med ett lakan, avgör ett enda lakan skillnaden mellan PÅ och I. Och det tycker jag är så konstigt. Föreställ dig ett hus med en betongdörr. Med en stor metallkula kan jag slå sönder den dörren på trettio kast. Jag behöver alltså en stor kran med kula och råstyrka för att komma in. Det är skillnaden mellan ”utanför” och ”inuti”. Det är en stor förändring, tycker du inte? Men om jag ligger på sängen och min fru lägger ett tunt bomullslakan över mig, blir jag plötsligt befordrad från att bara vara ”på” sängen till det mycket mer definitiva ”i sängen” – jag har alltså, inte genom att ta bort något, utan genom att lägga till något, passerat en barriär. Det kan ju inte vara rätt. Är det då graden av min trötthet? Om jag behöver vila en stund ligger jag på sängen, men om jag är helt utmattad ligger jag i sängen. Det kan naturligtvis inte heller stämma, för var går gränsen för min trötthet? Jag kan till exempel läsa en särskilt tråkig bok och somna, men det kan ändå bli en kort tupplur, så att jag vaknar inom en kvart. Det är svårt att ändra status från ”i sängen” till ”på sängen” beroende på hur länge man sover, och... ibland sover man inte ens. Kan man då aldrig ligga vaken ”i sängen”? Jag trodde det. Så min trötthetsnivå är inte heller avgörande. Är det då materialet i täcket? Ett enkelt lakan gör ingen skillnad, men ett ulltäcke med överkast gör det? Det kan vara så, men då blir det hela väldigt komplicerat, för då måste man först definiera vad en säng egentligen består av. Enligt min mening är en säng inte bara en träram, en madrass, ett lakan, ett täcke och en kudde. Det är summan av alla dessa saker. Titta, om jag smörjer en smörgås och lägger en köttbit ovanpå smörgåsen är det en smörgås, men om jag lägger köttbiten precis i mitten av smörgåsen är det en hamburgare. Det handlar alltså om var jag, som köttbit, ligger. Ligger jag ovanpå, smörgås, på sängen. Ligger jag mitt på, hamburgare, i sängen. Det handlar alltså inte om vad mer som ligger på smörgåsen, vare sig tomat, sallad, gurka, sås etc. Om du ser sängen som en helhet, ligger du alltid på sängen när du ligger på sängen. Oavsett om du ligger i sängen eller helt ovanpå den. Om du svävar någonstans mellan golvet och taket ligger du på sängen. I sängen är enligt min mening när du har uppfyllt alla ovanstående krav. Det är alltså en sorts prov. Först efter en lyckad natts sömn och tillräckligt varm täckning har du klarat provet och kan säga: ”Jag har legat i sängen.” Det tycker jag är rättvist mot dig, sängen, sängkläderna och hela det svenska språket.
