Surströmming
Lektion sjö -
Hej fröken Svensson,
Vi har lyckat.
Vi är ännu ett steg närmare att bli svenskar.
Vi har bevisat oss själva.
Nu hör vi verkligen hemma här.
Vi har ätit surströmming!
På internet gör man en enorm dramatik av de.
Man ser människor hosta, skrika, kräkas och springa iväg.
Som om fisken fortfarande lever och skriker BOE! när man öppnar burken.
Det är förstås omöjligt. Fisken är förstås stendöd efter ett års fermentering.
Men hur som helst, vi köpte en sådan burk. Inte så mycket för spektaklets skull, utan för att smak
Numera är världen upp och ner. Dåligt är bra och bra är dåligt.
Om man varnar för något som surströmming, är det bäst att ta det snabbt.
Och mycket.
Vi öppnade burken försiktigt ute i regne.
Jag sköljde den bränselsaltade fisken ren och lät den rinna av.
Jag tog en tallrik, en skiva svenskt tunbröd, gräddfil, rödlök och en hel sill.
Det såg jättegott ut.
Vi rullade upp brödet och tittade förvånat.
Varför allt detta spektakel? Kräkningar och skrik, skrik och kräkningar.
Det är väl inte nödvändigt? Det är bara fermenterad fisk
Det är gott!
Jag tog några sill och Agnes en. Sen tyckte hon att det räckte.
Då låg det fortfarande en sill kvar i burken.
Jag tänkte: det kan man inte spara, så jag kastade den bakom huset.
Fisken mottogs väl av våra magar. Det gjorde oss gott.
Är vi så konstiga eller betyder det att vi nu officiellt är svenskar? Eller båda delarna?
Vi klarade natten bra. Även dagen efter.
På kvällen väntade dock en obehaglig överraskning.
Jag satt på soffan. På bordet stod en kaffekanna med kanelbullar.
Men plötsligt kände vi lukten av fermenterad fisk!
Det var konstigt! Luktade vi från överläppen – eller hade vi inte tvättat händerna ordentligt?
Eller var det inbillning?
Det dröjde inte länge förrän vi upptäckte var lukten kom ifrån.
Vår hund, som låg och sov på soffan, luktade surströmming!
Hon hade precis rullat sig i det. Hela hennes päls luktade ruttna fisk.
Även hennes mun luktade det.
Vår kaffe luktade det. Kanelbullarna luktade det.
Det var inte meningen.
Vi har lärt oss av detta misstag, men nu är vi säkra på en sak:
Vår hund är nu också svensk!

