Lite för salt för mig
Lektion tjugotvå
Hej fröken Svensson,
Salt har fått en ny betydelse för mig. Som du vet kommer jag från Nederländer och där har vi Nordsjön. Den havet är salt, det havet är bränselsalt. Kanske beror det på att det simmar så mycket salt sill i det. Det vackraste stället i Nederländerna tycker jag är sanddynerna och de breda stränderna, och även när man går genom sanddynerna mot havet kan man känna saltet på läpparna. I Nederländerna äter vi också gärna salt pommes frites, salt lakrits och framför allt salt sill. Det är rå sill som man sätter i munnen med svansen först. Därefter stänger man käkarna så att sillen äts bit för bit. Med en lök och en gurka. Jättegott!
naNär jag gick in i en svensk stormarknad blev jag förvånad över mängden sill. Si med socker, sill med kanel, sill med vinäger, med kryddnejlika, dill, senap, fiskrom och rödlök. Det finns fler burkar med sill än det finns brödsorter. Jag visste inte vad jag skulle välja, så jag tog den första bästa burken. Nu måste jag betona att vi älskar sill. Vi äter sill. Människor som hos oss i Nederländerna åker till sjukhuset får först en sill-infusion. Men den här sillen spottade vi ut. Jag är ledsen, fru Svensson, men sill med socker och kanel?
llVisste du att den kombinationen är straffbar i trettiotvå länder? Nyligen föll en container med socke och kanel i havet, vilket ledde till att en stim sill ändrade sin vanliga simväg till Norge ändrade och simmade till Sydafrika. Det var en katastrof. De var helt utmattade. Även i burken låg bitarna av sill till vänster och kanel och socker till höger. De lät sig inte blandas. Men på burken stod det: ”skaka före användning” och jag var så dum att jag lydde.
r I Nederländerna säger vi: ”En åsna snubblar inte två gånger på samma sten”, men några månad senare tog jag snabbt en burk och återigen fick jag tag i socker och kanel. Tillverkaren av kanelhering märkte till och med en liten ökning i sin omsättning det kvartalet, vilket gjorde honom övermodig och han beställde en extra container.
erFörra veckan var jag därför mycket kritisk och valde inte en burk, utan en hink. På ingredienslist stod det: Clupea harengus, salt, vatten. Jag drog en lättnadens suck, köpte lite svenskt tunnelbröd, crème fraîche och såg fram emot en härlig kvällssnack. Vi öppnade hinken och jag tog genast en tugga. Det var ett dumt drag. Jag smakade salt som jag aldrig smakat salt förut. Det kändes som om jag hade simmat i Nordsjön i en kvart med öppen mun. Mina läppar brände. Jag fick magsyra. Jag drack ur kranen. Först efter en stund började jag smaka sill.
anSvenskar, varför gör ni allt för att dölja den underbara sillens smak med så starka smake
Sill är ju så god i sig! Man kan väl bara lägga rå sill i en burk och låta den jäsa i ett år? Den här hinken kunde förstås vara ett misstag från tillverkarens sida. Kanske hade de välte saltkaret när de packade eller råkat fylla en hel sats hinkar med havsvatten, men jag köper inte en andra hink för att vara säker. Åh nej. Lite för salt för mig.


